Idag har handpenningen på lägenheten betalats.. :)
Annnars har dagen spenderats i den här soffan...
En hel dag fylld av Michael Jackson..
Väldigt känslig idag så har väl mest grinat åt allt.. även åt att jag tappade kattmat burken i golvet förut och blev allmänt trött på allt =)
Som klistrad vid tv,följt live tv på aftonbladet från staple center sedan sett minnescermonin på tv:n... grymt fint..
och nu visas hans Dangerous turné...
Han är verkligen kung den gubben =)
dock mindre het i sin guld string men får se förbi det där :)
Har annars så förbannat tråkigt att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till , och vetskapen om att jag ska ha minst 3 såna här dagar till ger mig lite små panik :)
Till helgen blir det ballkong mys kanske..
Det är det ni inte ser som är jag just nu...
Det är inte okej, inte på långa vägar...
Det är inte över, det är precis här.
Det är här varenda dag,varenda natt...
Det är konstant och det är inget som försvinner..
Vill inte be om ursäkt för mitt beteende längre..
Orkar inte förklara mig, ska inte behöva det heller har jag förstått..
Få som förstår men det betyder mycket och
det gör saker och ting lite lättare ibland..
Jag är här fast jag har förändrats..
Ni kanske inte ser men jag känner.. och jag vet..
Fråga istället för att gissa,bli arga eller prata med nån annan än med mig om det..
Bara jag som jag säga som det är..
Jag vill inte ha något daltande,verkligen inte..
Det enda jag vill ha är lite förståelse..
Skulle aldrig önska nån i min sits men önskar
ni kunde få en liten insikt om hur det känns..
I vissa öron kanske tjatigt, kanske tillochmed tycker
att jag borde vara tillbaka nu, det har ju trots allt gått snart fem månader..
Men dessa fem månader känns som en evighet samtidigt som det känns som det
var igår jag kysste mammas panna och viskade att hon skulle sova så gott..
Jag kämpar verkligen varenda dag..
Väldigt få som verkligen vet hur nära jag stod min mamma och begär verkligen
inte att andra ska förstå...
Men begär inte saker och av mig.. det är tillräckligt som det är och
det hjälper mig inte...
Like a clown I put on a show
The pain is real even if nobody knows
And I'm crying inside
And nobody knows it but me
But like a jigsaw puzzle it's been torn all apart
Billion words couldn't say just how I feel...
så många saker som man kanske aldrig tänkt på gör så ont...